Mellan häggarna

Jag gillar häggar, i min trädgård finns det tre. Den alldeles vanliga häggen, en rödbladig hägg och så en eventuell kopparhägg. Jag har haft dem sedan de var små.

Min fyrstammiga rödbladiga hägg Prunus virginiana ’Schubert’ blommar med långa vita klasar i massor.

I den vita härligheten surrar hundratals blomflugor, humlor, honungsbin och flugor i alla storlekar. Blomflugorna laddar med pollen och nektar inför äggläggningen. Ur äggen kommer hungriga larver som frossar i bladlöss. Så allt är i sin ordning, nämligen naturens ordning.

Men, Schubert är ju grön? Ja, det är först senare på sommaren som bladen blir mörkt vinröda. När jag köpte den var jag dåligt påläst och trodde att det var en blodhägg Prunus padus ’Colorata’, det är den med lite grön-röda blad och rosa blommor. Nu njuter jag någon annans ’Colorata’ längs cykelvägen till jobbet och fotograferar den i smyg.

Den alldeles vanliga häggen har korta, knubbiga blomklasar och mindre blad, men den är fin ändå. Verkar inte alls locka insekter som Schubert gör.

Kopparhäggen kallar jag eventuell, jag har köpt den som en liten fröplanta av en annan trädgårdsentusiast. Men visst avslöjar stammen att den har något kopparfärgat i generna. Den blommar också, för första gången efter 15 år. Med en liten förskrämd blombukett. Trädet mår inte riktigt bra, det har varit rådjurens absoluta fejahornen-favorit.

Minsann är inte häggspinnmalen på plats också, nu mellan hägg och syren.